3 december.

Snö är fint. Te är gott. Första dagen på nytt jobb imorgon. Favoritpojken kom hem och tog hand om sin sjuka flickvän på sin håltimme idag. Bästis drar snart ut mig på promenix i vintervärlden. Ska börja slå in julklappar. Typ så ja.

Lägesrapport såhär på en lördagsmorgon.

Jag fick jobbet. JAG fick jobbet. Jag FICK JOBBET. JAG FICK JOBBET.

Jag är så galet himla jätteglad att jag bara måste tala om det för allt och alla. I februari börjar jag som biblioteksassistent på högskolan. Utöver det jobb jag redan har då. Jag tror verkligen det här blir riktigt bra! Den enda som inte vill hissa flaggan i topp är min kära pojkvän som tror att jag inte kommer hinna träffa honom någonting. Men det krävs mycket mer än så för att hålla mig bort från honom, var så säker!

Hela veckan har jag gått runt och varit sådär extra glad, helt oförklarligt då det varit långt ifrån en bra vecka hela tiden men ganska trevligt. I måndags drabbades jag av yrsel och kallsvettningar som jag fick ge upp mot och åkte hem från jobbet efter bara en timme. Ganska pinsam situation när jag inte alls kände de jag jobbade med och vi hade ganska stor tidspress redan.. I tisdags gick det bättre med yrseln, men desto sämre för min stackars telefon som studerade marken på nära håll och numera befinner sig ett något splittrat tillstånd. Övertalade sedan min pojke att vi nog visst var tvungna att köra ut i skogen till hans far, något som slutade med en oplanerad parkering vid sidan av vägen - i farten. Ja  ni förstår nog. Det gick bra med både oss och bilen, som tur var eftersom det var svärmors bil som inom kort skulle ut för försäljning. Ja ni kan nog förstå min ångest när vi satt där i mörkret i en lutande bil utan en aning om hur vi skulle komma därifrån. 

Idag är det den 17. Det är bra dagar. Det är dagar när jag lägger till en månad till vårt förhållandes ålder. Idag är det elva. Om en månad är det ett år. Helt fantastiskt. Men lite missar i planeringen gör att vårt elva-månader-tillsammans-firande skjuts upp till imorgon, men det blir nog lika fint för det!

Favoritstället.

Det här är bilder från mormors stuga, mitt favoritställe näst efter min pojkväns famn. 

Tagna för två år sen om jag minns rätt.

Gos-helg istället för gås-helg.

Var på en andra arbetsintervju i fredags, fingers crossed att jag får det också. Hade varit så himla bra! Idag har jag gosat en massa med min pojk, bakat kakor och saknat samma pojke massor också. Man kan väl säga att mitt liv kretsar kring honom lite sådär. Nu är helgen slut, jag ska krypa ner i sängen och sova tidigt så att jag är redo för jobb imorgon.

Inte så arbetslös längre.

Ibland blir man ju bara lite frustrerad, fast på ett bra sätt antar jag. Har precis jobbat min första dag på nya jobbet, och då får mail från det stället jag försökte få jobba hos tidigare att jag är välkommen på intervju. Varför nu och inte för två månader sen när jag höll på att bli galen av rastlöshet? Men nu tänker jag vara tacksam och förhoppningsvis kan jag ha båda jobben samtidigt! Om nu bara inte jag måste jobba när intervjun är..

Låt kärleken slå rot.

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på det här med kärlek och förhållanden. Varför tar en del slut bara så där mitt i livet? Det kändes så tungt när jag började tänka på hur många det är som skiljer sig och gör slut, hur ska det då gå för mig? Kommer vi också göra slut trots att det nu känns som att det kommer vara vi alltid? 

Jag kan känna det i blickarna och i responsen när jag pratar med någon om den framtid som jag vill ha med honom. Hur de tänker att jag är galen och barnslig som planerar så långt fram och som bestämt mig redan. Jag blir så arg på sånt. Om man inte vågar tro på att kärleken kommer finnas där för alltid, om man inte jobbar för det, då kan man ju inte förvänta sig så mycket. Men jag har bestämt mig. Det ska vara vi. Alltid. En röd stuga med vita knutar och får som betar i en ekbacke, en brun springer spaniel och två barn som är sin far upp i dagen. Så vill jag ha det.

Att vara hos mormor och morfar hjälpte att få bort alla funderingar kring att det skulle ta slut. Det är så himla himla fint att se hur dem tar hand om varandra. 

Så vill jag också ha det. 

Och jag vågar tro på att jag kommer få det.

Hos mormor och morfar.

Här, mitt i smålandsskogen, har jag mitt andningshål. Här är stugan där morfar eldar i kaminen varje vaken stund och mormor för diskussioner med katten om huruvida det är dags för mat eller inte. Här finns landskapet som är så vackert att man tappar andan lite oavsett vilken årstid det är.
Här mår jag bra.



Förresten har jag fått jobb. Det ni.

Höstpromenad.

Lite pepp och så.

Det här är en favoritbild. Till vänster är det min storasyster och hennes grabb och till höger.. ja det ser ni nog vilka det är. Bilden är från mormor och morfars stuga långt in i smålands skogarna, dit åker jag på måndag. Ska bli så himla fint!

Jag har gått och blivit med personlig tränare. Jag har sedan tidigare mental coach, peppare och bästa vän i samma person så det faller sig ganska naturligt att hon också domderar med mig på gymmet. Helt slut i alla kroppens muskler och bara ännu mer taggad för nästa pass är jag! Grym är hon!

Imorgon är det dags för min första hajk som scoutledare. Sist jag var på hajk lärde jag känna pojken som jag nu får kalla för min, så hajker är bra grejer. Men minusgrader och risk för snö när man sover i vindskydd.. tja. Det blir en upplevelse antar jag!

Just a perfect day.

Äppelkaka. Sol. Höst. Skogspromenad. Tio månader. Pussar.