3 december.

Snö är fint. Te är gott. Första dagen på nytt jobb imorgon. Favoritpojken kom hem och tog hand om sin sjuka flickvän på sin håltimme idag. Bästis drar snart ut mig på promenix i vintervärlden. Ska börja slå in julklappar. Typ så ja.

Lägesrapport såhär på en lördagsmorgon.

Jag fick jobbet. JAG fick jobbet. Jag FICK JOBBET. JAG FICK JOBBET.

Jag är så galet himla jätteglad att jag bara måste tala om det för allt och alla. I februari börjar jag som biblioteksassistent på högskolan. Utöver det jobb jag redan har då. Jag tror verkligen det här blir riktigt bra! Den enda som inte vill hissa flaggan i topp är min kära pojkvän som tror att jag inte kommer hinna träffa honom någonting. Men det krävs mycket mer än så för att hålla mig bort från honom, var så säker!

Hela veckan har jag gått runt och varit sådär extra glad, helt oförklarligt då det varit långt ifrån en bra vecka hela tiden men ganska trevligt. I måndags drabbades jag av yrsel och kallsvettningar som jag fick ge upp mot och åkte hem från jobbet efter bara en timme. Ganska pinsam situation när jag inte alls kände de jag jobbade med och vi hade ganska stor tidspress redan.. I tisdags gick det bättre med yrseln, men desto sämre för min stackars telefon som studerade marken på nära håll och numera befinner sig ett något splittrat tillstånd. Övertalade sedan min pojke att vi nog visst var tvungna att köra ut i skogen till hans far, något som slutade med en oplanerad parkering vid sidan av vägen - i farten. Ja  ni förstår nog. Det gick bra med både oss och bilen, som tur var eftersom det var svärmors bil som inom kort skulle ut för försäljning. Ja ni kan nog förstå min ångest när vi satt där i mörkret i en lutande bil utan en aning om hur vi skulle komma därifrån. 

Idag är det den 17. Det är bra dagar. Det är dagar när jag lägger till en månad till vårt förhållandes ålder. Idag är det elva. Om en månad är det ett år. Helt fantastiskt. Men lite missar i planeringen gör att vårt elva-månader-tillsammans-firande skjuts upp till imorgon, men det blir nog lika fint för det!

Favoritstället.

Det här är bilder från mormors stuga, mitt favoritställe näst efter min pojkväns famn. 

Tagna för två år sen om jag minns rätt.

Gos-helg istället för gås-helg.

Var på en andra arbetsintervju i fredags, fingers crossed att jag får det också. Hade varit så himla bra! Idag har jag gosat en massa med min pojk, bakat kakor och saknat samma pojke massor också. Man kan väl säga att mitt liv kretsar kring honom lite sådär. Nu är helgen slut, jag ska krypa ner i sängen och sova tidigt så att jag är redo för jobb imorgon.

Inte så arbetslös längre.

Ibland blir man ju bara lite frustrerad, fast på ett bra sätt antar jag. Har precis jobbat min första dag på nya jobbet, och då får mail från det stället jag försökte få jobba hos tidigare att jag är välkommen på intervju. Varför nu och inte för två månader sen när jag höll på att bli galen av rastlöshet? Men nu tänker jag vara tacksam och förhoppningsvis kan jag ha båda jobben samtidigt! Om nu bara inte jag måste jobba när intervjun är..

Låt kärleken slå rot.

Den senaste tiden har jag funderat en hel del på det här med kärlek och förhållanden. Varför tar en del slut bara så där mitt i livet? Det kändes så tungt när jag började tänka på hur många det är som skiljer sig och gör slut, hur ska det då gå för mig? Kommer vi också göra slut trots att det nu känns som att det kommer vara vi alltid? 

Jag kan känna det i blickarna och i responsen när jag pratar med någon om den framtid som jag vill ha med honom. Hur de tänker att jag är galen och barnslig som planerar så långt fram och som bestämt mig redan. Jag blir så arg på sånt. Om man inte vågar tro på att kärleken kommer finnas där för alltid, om man inte jobbar för det, då kan man ju inte förvänta sig så mycket. Men jag har bestämt mig. Det ska vara vi. Alltid. En röd stuga med vita knutar och får som betar i en ekbacke, en brun springer spaniel och två barn som är sin far upp i dagen. Så vill jag ha det.

Att vara hos mormor och morfar hjälpte att få bort alla funderingar kring att det skulle ta slut. Det är så himla himla fint att se hur dem tar hand om varandra. 

Så vill jag också ha det. 

Och jag vågar tro på att jag kommer få det.

Hos mormor och morfar.

Här, mitt i smålandsskogen, har jag mitt andningshål. Här är stugan där morfar eldar i kaminen varje vaken stund och mormor för diskussioner med katten om huruvida det är dags för mat eller inte. Här finns landskapet som är så vackert att man tappar andan lite oavsett vilken årstid det är.
Här mår jag bra.



Förresten har jag fått jobb. Det ni.

Höstpromenad.

Lite pepp och så.

Det här är en favoritbild. Till vänster är det min storasyster och hennes grabb och till höger.. ja det ser ni nog vilka det är. Bilden är från mormor och morfars stuga långt in i smålands skogarna, dit åker jag på måndag. Ska bli så himla fint!

Jag har gått och blivit med personlig tränare. Jag har sedan tidigare mental coach, peppare och bästa vän i samma person så det faller sig ganska naturligt att hon också domderar med mig på gymmet. Helt slut i alla kroppens muskler och bara ännu mer taggad för nästa pass är jag! Grym är hon!

Imorgon är det dags för min första hajk som scoutledare. Sist jag var på hajk lärde jag känna pojken som jag nu får kalla för min, så hajker är bra grejer. Men minusgrader och risk för snö när man sover i vindskydd.. tja. Det blir en upplevelse antar jag!

Just a perfect day.

Äppelkaka. Sol. Höst. Skogspromenad. Tio månader. Pussar. 

En vanlig dag i Ida-land.

Just nu lyssnar jag på det här och funderar över mina i-landsproblem.

Med en kopp kaffe i handen.

Är trött på att marknadsföra mig själv så nu kapitulerar jag till soffan med en kopp kaffe, ett nytt stickningsprojekt och lite fin musik i öronen. Idag har jag även hunnit med tre viktiga ärenden som jag dragit mig allt för länge för. Klapp på axeln. Hoppas ni har en mysig höstdag ni med!

Any kind of weather, I'll be yours forever.

Frukost på sängen. Blåbärsbullbak. Promenad i regnet. Mysa i hans famn. Idag var en bra dag.

Sockerkaka i en apelsin.

Igår skulle vi som sagt laga mat över öppen eld med våra scouter. Jag släpade med mig 7 kg apelsiner och Andreas övriga ingredienser till sockerkaka. Hösten visade sig verkligen från sin bästa sida, ca 12 grader, sol och massor av färgglada träd. 

För er som inte vet hur man bakar sockerkaka i en apelsin så skär man först av toppen på sin apelsin, gröper ur allt fruktkött och häller i sockerkakssmet. På med det lilla locket igen och slå in apelsinen i folie. Sen lägger man paketet i glöden och väntar en lagom lång stund innan man tar upp det igen, öppnar och smaskar i sig sockerkakan. 

Tisdag.

Idag ska våra scouter få laga mat över öppen eld, bland annat baka sockerkaka i apelsinskal.

Och det verkar bli första tisdagen i höst som det inte regnar. 

Och jag ska på anställningsintervju.

Dör lite av glädje.

Dagen i bilder.

Bestämde mig för att baka bröd idag igen. Bakade med morot igår och det blev så bra att det försvann i ett nafs. Idag provade jag att baka med kikärtor istället.

 När brödet jäste slängde jag ihop en liten sallad till lunch. 

Familjen verkade väldigt nöjd över dagens resultat också. Och tur är väl det, för min plan är att vi ska sluta köpa bröd och baka allt istället. Eller ja. Nästan allt. Måste ju få mitt älskade lantbrödsrost till frukost.

Morgondagens projekt: blåbärsbullar!

Idag är en sån dag.

source: weheartit.com



Vet inte var min kamera är och hamnar på weheartit titt som tätt. Därav alla fantastiskt fina bilder.

Det ska vara vi. Alltid.

 Jag har aldrig sett någon som är så förälskad som du är, fortfarande liksom. 

Det sa Karin till mig när vi hade myskväll i förra veckan.

Han är så fin så jag kan inte annat än vara så förälskad!

Make this go on forever.

source: weheartit.com

Torsdag.

Dagarna går långsammare nu. När man inte har ett mål, ett slutdatum att sträcka sig mot - då blir det så. Nästa vecka börjar jag plugga, vi får se om saker blir bättre då.

Igår var min pojke ledig, så vi tillbringade dagen hos honom. Vi sov länge och funderade på att aldrig gå upp, bara ligga kvar bland hans vita lakan och prata om allt mellan himmel och jord. Hans rum är så fint och ljust, så när morgonsolen tittar in där då vill man inget annat än att ligga kvar. Framför allt inte om man har en sån fin pojke bredvid sig. Som stryker håret bakom öronen på mig och pussar mig i pannan. Det är det fina med att vara så galet enormt helt hopplöst jättekär i någon. Allt de gör är värt att skriva en bok om minst, för det är så himla fint.

När vi trots allt hade tagit oss ur sängen och ätit frukost, började vi städa. Till det här, det här och lite det här. Att städa är inte så pjåkigt om man får dansa och pussas samtidigt.

Efter att ha städat och gjort fint i köket så var vi sugna på att baka lite. Jag satte igång med två välbeprövade småkaksrecept medan pojken min ville exprimentera fram en hallonpaj. Upplevde för första gången hur starkt hjortronsalt är. Ångorna som kom ur ugnen irriterade ögonen något fruktansvärt. Men kakorna blev goda och pajen likaså. Glad blev resten av familjen som kom hem till nybakat och kaffe!

Innan vi skulle åka vidare för middag hos mig låg vi en stund i gräset och myste. Jisses vad man kan ha det bra ibland. Ville bara ligga kvar där för alltid, snusa på min pojke och låta solen värma ansiktet. Låt gå för att höst är väldigt mysigt, ska erkänna att jag längtar efter den nu, men sådana sommardagar när man bara får ligga i gräset och ha det bra, dem är bara för fina för att inte vilja ha kvar.

Snart ska jag försöka släpa mig ner till gymmet och träna bort lite träningsvärk. Äntligen träningsvärk förresten! Som jag har saknat denna smärta som bara skriker "bra jobbat!".

Gräver ner mig i min grop.

Jag gör ny-premiär på gymmet, skriver in mig på arbetsförmedlingen, köper garn till mina stickprojekt och betalar sorgligt mycket för ett busskort. Det känns som att alla andra lämnar staden medan jag gräver ner mig lite till. En del flyttar som tur är bara inom landets gränser, Lund är ju faktiskt inte så långt bort, andra flyttar över atlanten eller till England.

Imorse vaknade jag vid halv nio som vanligt av den biologiska klockan. Jag låg och försökte somna om ett tag men det var helt förgäves, så istället satte jag på datorn och tittade på ett avsnitt "Ensam mamma söker". Är så fantastiskt glad att jag har min pojke. Det gör lite ont i mig när jag ser andra människor så desperata efter kärlek att de går ner på knä framför en människa de träffar för första gången.

Ikväll ska jag leva ut min pensionärssida och sticka framför ett program om Lasse Åberg och dricka te. Sånt där som att städa rummet och söka jobb får vänta lite till.

Vuxenpoäng.

Såhär när man inte går i skolan så har man ganska mycket tid över. Men inte till vad som helst. Nej, den är liksom reserverad till införskaffning av vuxenpoäng. Saker som att söka jobb, betala räkningar (ja.. telefonräkning och annan eventuell shoppingglädje), storhandla, städa, söka efter kurslitteratur. Ja ni förstår min poäng.

Själv har jag samlat på mig en del vuxenpoäng den senaste veckan genom att städa, laga stora satser mat och veckohandla med ica-kort och rabattkuponger. Idag är jag bjuden på middag hos en bekant för att diskutera och planera, och sedan är det dags för nästa möte. Ni förstår nog hur mycket vuxdenpoäng möten innebär!

Imorgon ska vi köra upp till farmor och hälsa på henne i sommarstugan. (Vuxenpoäng på att dela körningen med någon.) Men det ska bli väldigt skönt att vara i stugan och få vara lite barn igen. Högst upp på att-göra-listan står det gunga!

Det här har jag också haft för mig!

Champangefrukost och vi var väldigt pepp!

Becca hade skrivit finaste breven och det blev snyftkalas!

Vi ritade hjärtan i varandras mössor. 

In i Galaxen för sista gången där vi äntligen skulle förklaras studenter!

Sen åkte vi boskapsvagn genom stan.

Mottagningen hade jag tillsammans med min bror.

 Fint var det, fast jag var så fantastiskt trött att det här är enda bilden jag tog!