Torsdag.

Dagarna går långsammare nu. När man inte har ett mål, ett slutdatum att sträcka sig mot - då blir det så. Nästa vecka börjar jag plugga, vi får se om saker blir bättre då.

Igår var min pojke ledig, så vi tillbringade dagen hos honom. Vi sov länge och funderade på att aldrig gå upp, bara ligga kvar bland hans vita lakan och prata om allt mellan himmel och jord. Hans rum är så fint och ljust, så när morgonsolen tittar in där då vill man inget annat än att ligga kvar. Framför allt inte om man har en sån fin pojke bredvid sig. Som stryker håret bakom öronen på mig och pussar mig i pannan. Det är det fina med att vara så galet enormt helt hopplöst jättekär i någon. Allt de gör är värt att skriva en bok om minst, för det är så himla fint.

När vi trots allt hade tagit oss ur sängen och ätit frukost, började vi städa. Till det här, det här och lite det här. Att städa är inte så pjåkigt om man får dansa och pussas samtidigt.

Efter att ha städat och gjort fint i köket så var vi sugna på att baka lite. Jag satte igång med två välbeprövade småkaksrecept medan pojken min ville exprimentera fram en hallonpaj. Upplevde för första gången hur starkt hjortronsalt är. Ångorna som kom ur ugnen irriterade ögonen något fruktansvärt. Men kakorna blev goda och pajen likaså. Glad blev resten av familjen som kom hem till nybakat och kaffe!

Innan vi skulle åka vidare för middag hos mig låg vi en stund i gräset och myste. Jisses vad man kan ha det bra ibland. Ville bara ligga kvar där för alltid, snusa på min pojke och låta solen värma ansiktet. Låt gå för att höst är väldigt mysigt, ska erkänna att jag längtar efter den nu, men sådana sommardagar när man bara får ligga i gräset och ha det bra, dem är bara för fina för att inte vilja ha kvar.

Snart ska jag försöka släpa mig ner till gymmet och träna bort lite träningsvärk. Äntligen träningsvärk förresten! Som jag har saknat denna smärta som bara skriker "bra jobbat!".