Iklädd min ny inhandlade vintage klänning med blommor på och spets längst ner ( it's to die for, promise) samt en stor kofta, la jag mig i min blå och vit randiga hängmatta, som hänger mellan en ek och en liten bok i min trädgård. precis intill den röda grinden och strax ovanför rhododendron buskarna. Där låg jag och tittade på hur molnen flöt ihop till ett enda stort täcke. och hur vinden lixom rufsade i ekens löv. så där som vinden rufsar i håret en lagom blåsig dag på stranden. I öronen ljöd skivan Azalea place, en samling vackra texter till största delen kompade av ackustisk gitarr. Den stunden var väldigt fin och jag blev glad i hjärtat!
Sedan trippade jag in till min familj och vi såg på Seventies på tv. Jag hade gärna levt på sjuttio talet. Framför allt för musikens skull. Tänk Bowie, Elton John, Queen, Kiss, The Who, The Clash, Deep Purple. Åh.
Nu ska jag släcka min lampa och titta på hur vinden blåser i min spetsgardin i gatlyktans sken. Visst låter det fint!
Söta drömmar ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar