Så lite tid.

Så mycket som ska hinnas med. Så lite tid, så lite ork, så lite vilja att faktiskt hinna. Så mycket större lust att krypa ner under täcket, knapra frukostflingor och se disneyfilmer hela dagen. Bo i sin pyamas och dricka mängder av te.

Istället sitter jag uppkrupen i sängen med kemiboken i knät. Precis blivit ensamen sen familjen fortfarande sover och pojken åkt till kyrkan. Önskar att jag kunde gömma mig i hans ficka och följa med vart han än gick.