"Oj... du ser verkligen trött ut" Det var det första jag fick höra av min klass imorse.
3 smärre sammanbrott på mindre än två dygn. Är så trött. Stressen är helt galen och det känns som att jag har en flera meter hög mur av måsten framför mig som jag måste ta mig över. Har jag väl kommit upp en bit så står det någon där uppe och kastar nya måsten på mig, så är jag längst ner igen.
Malande huvudvärk och en trötthet som aldrig verkar ta slut förföljer mig. Åtta timmars sömn som nyss var en evighet räcker knappt till längre och jag känner mig som en pensionär när jag tar min eftermiddagslur för att orka.
Jag saknar mys, prat och fika. Jag saknar mina vänner. Det är bara att hoppas att det här snart är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar