Torsdag.

Dagarna går långsammare nu. När man inte har ett mål, ett slutdatum att sträcka sig mot - då blir det så. Nästa vecka börjar jag plugga, vi får se om saker blir bättre då.

Igår var min pojke ledig, så vi tillbringade dagen hos honom. Vi sov länge och funderade på att aldrig gå upp, bara ligga kvar bland hans vita lakan och prata om allt mellan himmel och jord. Hans rum är så fint och ljust, så när morgonsolen tittar in där då vill man inget annat än att ligga kvar. Framför allt inte om man har en sån fin pojke bredvid sig. Som stryker håret bakom öronen på mig och pussar mig i pannan. Det är det fina med att vara så galet enormt helt hopplöst jättekär i någon. Allt de gör är värt att skriva en bok om minst, för det är så himla fint.

När vi trots allt hade tagit oss ur sängen och ätit frukost, började vi städa. Till det här, det här och lite det här. Att städa är inte så pjåkigt om man får dansa och pussas samtidigt.

Efter att ha städat och gjort fint i köket så var vi sugna på att baka lite. Jag satte igång med två välbeprövade småkaksrecept medan pojken min ville exprimentera fram en hallonpaj. Upplevde för första gången hur starkt hjortronsalt är. Ångorna som kom ur ugnen irriterade ögonen något fruktansvärt. Men kakorna blev goda och pajen likaså. Glad blev resten av familjen som kom hem till nybakat och kaffe!

Innan vi skulle åka vidare för middag hos mig låg vi en stund i gräset och myste. Jisses vad man kan ha det bra ibland. Ville bara ligga kvar där för alltid, snusa på min pojke och låta solen värma ansiktet. Låt gå för att höst är väldigt mysigt, ska erkänna att jag längtar efter den nu, men sådana sommardagar när man bara får ligga i gräset och ha det bra, dem är bara för fina för att inte vilja ha kvar.

Snart ska jag försöka släpa mig ner till gymmet och träna bort lite träningsvärk. Äntligen träningsvärk förresten! Som jag har saknat denna smärta som bara skriker "bra jobbat!".

Gräver ner mig i min grop.

Jag gör ny-premiär på gymmet, skriver in mig på arbetsförmedlingen, köper garn till mina stickprojekt och betalar sorgligt mycket för ett busskort. Det känns som att alla andra lämnar staden medan jag gräver ner mig lite till. En del flyttar som tur är bara inom landets gränser, Lund är ju faktiskt inte så långt bort, andra flyttar över atlanten eller till England.

Imorse vaknade jag vid halv nio som vanligt av den biologiska klockan. Jag låg och försökte somna om ett tag men det var helt förgäves, så istället satte jag på datorn och tittade på ett avsnitt "Ensam mamma söker". Är så fantastiskt glad att jag har min pojke. Det gör lite ont i mig när jag ser andra människor så desperata efter kärlek att de går ner på knä framför en människa de träffar för första gången.

Ikväll ska jag leva ut min pensionärssida och sticka framför ett program om Lasse Åberg och dricka te. Sånt där som att städa rummet och söka jobb får vänta lite till.

Vuxenpoäng.

Såhär när man inte går i skolan så har man ganska mycket tid över. Men inte till vad som helst. Nej, den är liksom reserverad till införskaffning av vuxenpoäng. Saker som att söka jobb, betala räkningar (ja.. telefonräkning och annan eventuell shoppingglädje), storhandla, städa, söka efter kurslitteratur. Ja ni förstår min poäng.

Själv har jag samlat på mig en del vuxenpoäng den senaste veckan genom att städa, laga stora satser mat och veckohandla med ica-kort och rabattkuponger. Idag är jag bjuden på middag hos en bekant för att diskutera och planera, och sedan är det dags för nästa möte. Ni förstår nog hur mycket vuxdenpoäng möten innebär!

Imorgon ska vi köra upp till farmor och hälsa på henne i sommarstugan. (Vuxenpoäng på att dela körningen med någon.) Men det ska bli väldigt skönt att vara i stugan och få vara lite barn igen. Högst upp på att-göra-listan står det gunga!

Det här har jag också haft för mig!

Champangefrukost och vi var väldigt pepp!

Becca hade skrivit finaste breven och det blev snyftkalas!

Vi ritade hjärtan i varandras mössor. 

In i Galaxen för sista gången där vi äntligen skulle förklaras studenter!

Sen åkte vi boskapsvagn genom stan.

Mottagningen hade jag tillsammans med min bror.

 Fint var det, fast jag var så fantastiskt trött att det här är enda bilden jag tog!

Det här har jag haft för mig!

Pussats mycket, ofta och gärna med min pojke.

Spelat volleyboll och grillat med fint folk.

 Dansat med bästa klassen.

Panikhandlat till tårt-tävling!

Druckit oboy medan bästa Karin balfrisserade mitt hår.

Gått på bal och varit fin.

Druckit champange med favorit-mia!

Ätit fin mat.

Dansat till Superhjältarna.

Gjorde mitt första besök på akuten, och mitt andra, och mitt tredje.

Champangefrukost med pannkakor klockan halv sju i Davids trädgård.

Fortsättning följer...

Höst.

"Åh vad höstigt mysig du ser ut idag." Det sa min pojke till mig imorse när jag, i kampen mot att förfrysa utanför täcket, klätt på mig.

Höst.

Jag tycker väldigt mycket om hösten, tro inget annat. Men nu? Kan det inte få vara sommar bara lite till? Jag vill fortsätta gå runt i mina klänningar, utan att behöva vare sig strumpbyxor eller kofta. Jag vill fortsätta vara oskyldig, nybliven student som inte behöver tänka på framtiden riktigt än - "det tar vi imorgon.. typ."

Men imorgon är idag. Och det finns ingen egentlig anledning till att klaga, nu är det stora-halsdukar-stickade-tröjor-och-mysiga-fikor-säsong. Det är ju faktiskt ganska bra ändå.

Lite jäklar anamma.

Har tappat bort två vänner, vet inte var de är och skulle verkligen behöva dem just nu. Ni förstår det är inte långt kvar nu, tills allt är över menar jag, men det är mycket som måste göras innan det. Mycket som ska förstås och mycket som ska bankas in bakom pannbenet.
Det är så lätt att förföras av solskenet och gå ut i det "bara en liten stund". Det är så lätt att tänka " jo men jag vill ju faktiskt vara brun till studenten" eller "jag kan faktiskt unna mig att sova en stund". Prioriteringarna vänds helt upp och ner, liksom humör och dygn.
Det är därför jag behöver mina vänner, så om ni ser dem får ni gärna säga till!
Den ena heter jäklar och den andra anamma.

Rastlös.

Jag är redan nu rastlös för att jag inte har ett jobb i sommar. Körkortet kommer vara fixat, alla andra kommer att jobba och lilla jag kommer sitta här, ensam, och vänta till klockan fyra när de slutar då det äntligen kan hända något i mitt liv.

För att inte helt deppa ihop mig över sysselsättningsbristen har jag börjat skriva en lista över saker jag ska göra i sommar. Just nu innehåller den en blandning mellan cykelturer, matlagning, överraskningar och picknickar. Målet är att ha trettio punkter. Har jag tur håller det mig sysselsatt ett tag i alla fall. Det håller ångesten nere för stunden åtminstone.

Tänkte anmäla mig till lite volontärarbete så att jag gör något meningsfullt också. Känns lagom pretto men är nog kul, och väldigt fint på CVt.

Trött chey.

Insåg just att jag suttit och stirrat ner i min kaffekopp i en timme nu. Pigg? Har förresten gått och blivit med ipån. Beroendeframkallande! Känner mig tusen år efter alla andra med min instagram och facebook i mobilen hype, men jag är glad för det! Hej hopp!

En månad.

Fyra veckor. Trettioen dagar. Nitton skoldagar. Fyra prov. En bal. En studentdag.

Det är läskigt men helt fantastiskt på samma gång. Mina elva år av obligatorisk skolgång är snart slut. På med mössan och fina klänningen, klack på skorna och dans genom staden. Fy fan vad jag är bra!

Med det i huvudet går det rätt bra att ta sig igenom dagar med pollen-svullna ögon, långa mattelektioner, obegripliga fysikgenomgångar och omöjlig kemi.

När pappa hejar på med kramar och pojken min kommer och överraskar mig med pusskalas, då är livet kanske inte så hemskt ändå.

Sitta med färgpennor och ritpapper gör kemiska reaktioner mycket roligare, och de blir mer förståeliga  än när de är svartvita i en bok.

Tänker bort att jag inte har någon plan. Ingen idé om framtiden.

Just nu har jag ett enda mål - den åttonde juni tvåtusentolv.