Han kom om våren.

Det är vår och jag älskar det. Cyklade med fina Linnea genom stan i bara vårjacka och njöt av solen. Mötte upp min pojke som tog mig i handen. Vi åt glass på en parkbänk och pussades lite grann. Vi gick längs vägen där vi höll varandra i handen allra första gången, också en bra anledning att pussas lite. Älskar när vinden tar tag i håret och det luktar sådär som det bara gör när det är vår. Jag fick vara i hans famn ända tills bussen kom. Det är alltid en så konstig känsla att se den där gråa plåtburken köra iväg och veta att den tagit min pojke med sig.
Men det är vår, så jag deppade inte farligt mycket.
Inte ens för det.